"Hur går det med lägenheten?"
Sånna frågor har jag fått i 8 års tid, det började då jag gick särskolan,
frågorna har etsatt sig fast i mitt huvud kan jag säga.
Lärare inom särskolan som bara tänker på hur mitt boende funkar
och kontrollerar dagligen hur det går med städning och annat.
Då man väl börja få problem med skolan för att dom inte kan ge mig en utbildning,
så lägger dom sig i ännu mer, nu 6 år efter att man gått ut skolan tar folk för givet
att det är okej att fråga mig om hur det går med städning och sånt.
Tror ni man blir vansinnig?
Jag har varit dålig en tid och isolerat mig hemma, då bryter folk kontakten med en,
dom kan inte titta förbi och säga hej, stanna 5 minuter, dom bryter kontakten med mig
och säger att jag ska flytta till ett boende för att jag inte vill gå hemifrån.
Sen vet jag att dom pratar mycket skit om mig också, istället för att hjälpas åt så pratas
det bara en massa skit, även inom kyrkan, istället för att reda ut problemen så blir det en massa rykten.
Jag vill få slut på detta, jag vill att folk lägger av med detta, hade en kontaktperson i 2-3 veckor
som bröt kontakten med mig för att jag nämnde för kommun att vi inte träffats på ett tag.
Han trodde jag hade sagt ifrån......Men han lämnar en massa grejer här som en annan måste hämta
för att jag ska bli av med dom.
Snacka om att hamna fel i livet, min egen mor träffade jag för kanske 5 veckor sen
då jag fått en slant av morbror, hade det inte varit för det så hade vi inte setts sen
27 december 2010.....vad är det för liv? Man har ingen kontakt med familjen,
ja det är fadern nere i Gränna och hans fru men på mammas sida är det inget alls.
Ska man ge upp och låsa in sig på ett boende? Nej det löser inte problemen,
hoppas nu på det här medborgarförslaget ger nått positivt så reder allt ut sig med kyrkan.
Då det gäller mor min ska jag skicka ett brev, vill hon inte ha med mig att göra
kan hon sätta in en slant på kontot mitt, 250 kr i månaden så lämnar jag henne ifred.
Hur hade det sett ut om folk tagit hand om varann?
Jag hade haft vettiga lärare i särskolan som bara tänkt på en sak,
*våra elever ska ha en utbildning så dom kan lyckas i sina liv*.
Jag vart idiotförklarad, jag klarade inte av att läsa engelska, det var för svårt,
jag hade ju halkat efter i grundskolan och p.g.a. dett tycker dom att jag inte ska ha nån ny chans.
Så idag är jag i nivå som en 7:e klassare rent betygsmässigt kanske, jag får inte studera med min sjukpension,
kunde iförsig studera på egen hand utan att läsa kurser, det kommer man ju långt på, sen går man till Komvux och ordnar så man får göra några prov och testa sig och på så sätt kan man få betyg kanske.
Jag är chockad över att ensamma människor blir lämnad vind för våg, det är hemskt.
Hoppas mina problem löser sig nu, att kommunen gör nått av detta så kanske man kan bli en
människa igen.
Jag hade tänkt starta en förening sen, en social mötesplats för andra handikappade och funktionshindrade
men för många andra också, nånting man kan jobba med nästan på heltid med inom kyrkan.
I föreningslivet kan man ha en del studiecirklar och annat som leder till nya nivåer.
Men en sak har jag insett, hamnar man fel, det blir konflikter och strul, då ska man bara gå hem och
vänta och ligga lågt, efter en tid försöker man prata med folk om att reda ut det som blivit fel, kritiserar
man folk får man bara på fan, det är därför polisen har så mycket att göra, små konflikter blir polissak.
Polisen är inte heller intresserad av att reda ut det som blivit, vi ska bara acceptera att det blivit fel,
goda råd från en annan som pratat med kyrkan är att jag ska hålla mig borta från denna kyrka,
jag är inte ens välkommen att gå i kyrkan längre, vilket märkligt folk, mina egna vänner behandlar mig så illa.
I övrigt mår jag väldigt bra, hoppas att mina gamla defekter börjar släppa kanske man vågar ge sig ut igen
och börja göra nånting, slippa sitta hemma ensam, kanske sitter hemma i vinter sen köper man en bil till våren så blir det enkelt att ta sig någonstans också.
Du ska behanda andra som du själv vill bli behandlad, kommer jag i framtiden i konflikt med kyrkan
och jag vägrar reda ut problemen gör jag enklast i att bryta kontakten med dom, sen får dom stå där,
dom har ju själv sagt att dom inte vill reda ut problemen.....Idioti.
Samarbete löser problem!
Kommentarer
Trackback
